1_DSC6829 4_DSC8040 _DSC3339 _DSC3442 _Z1M1269 _Z1M5244 _Z1M5355

Afghanhund

afghan

Rasklubb: Svenska Afghanhundklubben
www.svenskaafghanhundklubben.se

 

Rasstandard afghanhund >>
RAS afghanhund >>

 

Uppförande/karaktär

Det österländska eller orientaliska uttrycket är typiskt för rasen. Afghanen ser på och igenom en. Till sättet är den värdig och reserverad med en viss vild obändighet.

Historik

Afghanhunden är en vinthund med rötter så långt bak i tiden att det är omöjligt att spåra dess definitiva ursprung. De har flyttats med nomader, används till jakt av bl. a hare och gasell. Detta innebär att afghanen måste besitta stor snabbhet, uthållighet och förmåga till stor rörlighet i höga hastigheter. De har även varnat för faror och i viss mån hållit ordning på boskapen.
Afghanhunden och hundar med liknande typ och användning har hittats från Afrikas västkust över Sahara bort till Arabiska halvön och vidare över Iran och Afghanistan långt österut. Då afghanhundens ursprungsområde är geografiskt stort med varierande terräng har storleken och typen på hundarna också varierat. I litteraturen kan man finna att det finns både en slätt- och en bergstyp av afghanen.

Mentalitet

Det är naturligt att det kring en så glamorös och uppseendeväckande hundras som afghanen florerar en mängd olika rykten. En del är sanna - det finns onekligen mer lätthanterliga raser! Men det är oundvikligt att en hund som i mångt och mycket fortfarande lever efter sina ursprungliga betingelser i fjärran länder, möts av oförståelse och misstänksamhet i vårt västerländska samhälle. Grunden till de flesta missförstånd ligger i rasens utpräglade självständighet. En afghan avgör själv om den vill eller måste lyda och agerar därefter, något som kan vara mycket enerverande men samtidigt är upphovet till dess säregna charm.

Afghanhunden är definitivt inte dum, som en del människor felaktigt tror och den som har haft möjligheten att bekanta sig med en afghan vet att så inte är fallet. Anledningen till att afghanen av vissa uppfattas som dum är att den kanske inte alltid gör som ägaren vill, utan istället gör som den själv vill och anses bäst. Man får inte glömma att afghanen avlats för att behålla sin självständighet och uthållighet vid jakt i sitt ursprungsland. En afghan är en mästare på att klura ut hur den ska öppna dörrar, plundra kylskåp och ta för sig av bästa platsen i soffan eller sängen.

Afghanen som familjehund

Afghanhunden har något av katt i sitt väsen och kan pendla mellan aristokratisk värdighet och clownaktig busighet. Hemma kan den ligga på bästa platsen i soffan och lugnt överblicka sina domäner, medan den ute på fältet rusar bort mot horisonten och tillbaka utstrålande ren livsglädje. Främmande människor kan den utan vidare avspisa med en ointresserad blick ur sina fjärrskådande ögon, medan gamla bekanta bemöts med översvallande hjärtlighet och höga krumsprång. Mot sina närmaste är afghanen mycket tillgiven, även om kärleksbevisen varierar mellan tre svansviftningar och ett rejält famntag, beroende på humör. Afghanen är kanske ingen barnhund i egentlig mening, men är heller inte olämplig. Förutsatt att de regler som gäller vid allt umgänge mellan barn och hundar iakttas, kommer de utmärkt väl överens. Det är möjligt att lära afghanhunden traditionell dressyr, men kräver okonventionella metoder, kompromisser och framförallt fantasi. En afghan lyder inte för lydandens skull eller för att vinna sin ägares gillande - den lyder när den är tillräckligt starkt motiverad och när den själv vill. Därmed inte sagt att man inte ska kräva normal vardagslydnad av en afghan. Den som är intresserad av tävlingslydnad på högre nivå gör dock klokt i att välja en annan ras. Afghanen älskar dig så mycket som du förtjänar, men förväntar sig att alltid bli lika mycket älskad för vad den än hittar på!

Funktion

Ursprungligen användes afghanhunden till vakt, vallning och hetsjakt. Hundarna jagade i par, huvudsakligen förlitande sig på sin goda syn och de lade själva ned sitt byte. Denna starka instinkt kommer fortfarande till uttryck när afghanen springer lös i skog och mark och kan bli ett mycket svårhanterligt problem. Det bästa är att undvika allt för viltrika områden där hunden kan få tillfälle till jakt. Att ständigt hålla sin afghan kopplad är en olycklig lösning eftersom rasen kräver stort svängrum för att få utlopp för sin energi. Idag är rasen mest en sällskapshund och etablerad utställningshund men med en stark instinkt för att jaga. Vi har i flera europeiska länder liksom i USA och Australien möjlighet att låta afghanerna hålla sin instinkt vid liv genom lure coursing både som träning och tävlingsform. I Sverige är lure coursing en etablerad tävlingsform med ett ständigt ökande deltagarantal. Vi har även ett antal kapplöpningsbanor där afghaner kan träna, men för närvarande arrangeras inga officiella tävlingar för afghan.

Hälsa

Afghanhunden anses vara en frisk ras som lever länge. Det finns inte något hälsoprogram för avelsarbetet men sedan 1995 har Sveriges Afghaner rekommenderat ögonlysning av alla avelsdjur. 
Afghaner har sedan slutet av 1970-talet ögonlysts för katarakt. Ända sedan 1980-talet, och kanske även tidigare, har det funnits en vedertagen kutym bland många uppfödare att ögonlysning avelsdjur. 1995 är första året som klubben skriver ut kravet på ögonlysning av avelsdjur för valphänvisning. 
Utifrån SKK:s officiella ögonlysningsresultat kan vi dock utläsa att katarakt inte är ett problem i rasen. Mellan 1990 och 2008 har totalt 462 hundar officiellt registrerade ögonlysningsresultat. Dessa resultat visar att 93,7 % är helt utan anmärkning. 6,3 % har fått någon typ av diagnos och endast 2,6 % någon variant av ärftlig katarakt.

Pälsvård och skötsel

Förutom de normala ansvarstaganden som varje hundinnehav innebär, såsom motionering och social aktivering, tillkommer i afghanhundens fall dessutom en krävande pälsvård. Innan man beslutar sig för att ta ansvar för ett afghanhundsliv, ska man noga överväga om man har tid, ork och lust att ägna sig åt den omfattande skötsel som rasens hårsvall kräver. Pälsvården är ett kapitel för sig och det finns lika många skötselråd som det finns afghanägare. Man bör ändå räkna med åtminstone en halv dags arbete varje vecka för bad och genomborstning, samt dusch och torkning av tassarna efter minsta kissrunda vid otjänlig väderlek. Däremot ska man inte harva med borsten varje dag, det sliter bara på pälsen. Kvistar och pinnar får man plocka ur för hand. 
Unghundens päls kräver under sin fällningsperiod, då valpullen blandar sig med den nya pälsen, minst dubbelt så mycket arbete som den vuxna hundens.
Utställningshundens päls kräver en än mer omsorgsfull skötsel och dessutom i någon mån putsning av den naturliga sadel som afghanen fäller ur på ryggen. Man ska givetvis inte ge sig på det utan vägledning från en erfaren uppfödare/utställare! 
En välvårdad päls är både vackrare att se på och mer lättskött än en vanvårdad!

Välkommen att besöka vår klubbhemsida där du hittar all information du behöver. RAS-dokumentet beskriver rasens alla delar både historiskt och i dagsläget. På hemsidan finns också detaljerad beskrivning av pälsvård och naturligtvis information om våra uppfödare, planerade kullar och födda valpar. I klubben har vi ett 20-tal uppfödare från Piteå i norr till Malmö i söder.
Titta runt på alla hemsidor & foton och hänförs av denna fantastiska ras "The true King Of Dogs".